En liten häslning från Frankrike
Paris, Frankrike, 11 september 2010

Då har två veckor i Paris passerat mig i ultrarapid. Det har varit så himla mycket nya intryck och rutiner så att man har blivit alldeles vimmelkantig. Men nu känns det som att man har fått i ordning på sin vardag och ens nya liv verkligen har tagit fart.

Redan i ung ålder var det min dröm att flytta till Frankrike för att träna judo. Idag är drömmen uppfylld och det känns väldigt stort att verkligen befinna sig här i Paris. Det är självklart extremt psykiskt påfrestande att åka iväg ensam och träna hårt utan någon nära kompis eller stöttande förälder i närheten. Det krävs extrem disciplin och hög smärtgräns och även om jag har försökt att mentalt förbereda mig så mycket som möjligt är det svårt för man kan aldrig veta vad som väntar en.

Jag har haft en himla tur och trivs jättebra med både värdfamilj och skolkompisar. Dessutom är ”min” nya judoklubb här kanon med en trevlig tränare (vi har lite svårt att förstå varandra exakt just nu på grund av språksvårigheter men han är väldigt vänlig) och många snälla tjejer i min ålder och storlek.
Två gånger i veckan har vi träning på något som heter Institut du Judo. Detta är en öppen träning dit alla får komma, tjejerna och killarna tränar för sig och vi är mellan 60 och 80 tjejer på träningen. Det är en otrolig möjlighet att ha så många att träna med, om vi har tur på landslagsläger är vi ca 20-30 tjejer. Nivån på träningen är hög och det är bara Uchi-komi och stående randori-träning. Hela Frankrikes elit kommer hit och varje byte är som en tävling.
Innan denna öppna träningen har vi i vår klubb personlig teknik-träning i 45 minuter. Då står vi bara och kastar och pekar på olika detaljer.

En gång i veckan har vi träning på klubben. Dojon är väldigt liten och ligger på 4e våningen. Vi var 10 stycken sist bara men 9 av dem var tjejer. Dessutom är denna träningen mer ”strategibaserad” och extremt nyttig. Förra träningen hade vi t.ex. 6minuters byten men vår tränare sa matté och under den tiden det var ”paus” så skulle vi kunna reflektera över vår strategi och tänka mycket på vår judo. Precis som i en match.
Med andra ord så är det väldigt bra träning här men jag vet också att det inte kommer vara någon dans på rosor och många av fransyskorna lever upp till fördomarna som finns om dem och är hänsynslösa, nonchalanta och tittar ner på en. Då är det viktigt att stå på sig och vara lika tuff tillbaka, i den här miljön kan man inte krypa ihop och vara rädd.

Just denna helgen är den VM i judo och detta uppmärksammas mycket här i Frankrike. Man kan höra om det på radion och läsa i tidningen om dem olika tävlande, man kan till och med betta på vem som kommer vinna! Precis som vi gör i fotbollen hemma i Sverige. Än så länge har Frankrike tagit 5 medaljer varav 2 stycken guld vilket bevisar att det är en stark judonation.

Jag saknar alla där hemma och hela stora judofamiljen.
Glöm inte att köra hårt och att hårt arbete alltid lönar sig i slutändan.

Med vänlig hälsning
Linnea Wiberg