VM i Rotterdam 2009!

Av: Jennie Andréason

Allt började som en dröm när jag var liten. En dröm om att få kliva upp på mattan på ett världsmästerskap i judo och representera Sverige och klubben. På träningarna fantaserade jag om att jag stod inför en fullsatt publik under randoribytena. Ibland kunde jag vinna VM flera gånger på en träning om det vore sig riktigt väl, att förlora fanns inte på kartan. Jag ville vinna alla byten till varje pris. Flera år senare vann jag mitt första USM. Detta var verkligen stort för mig och min familj och efter det så har allt bara rullat på. Drömmen om VM har levt kvar och sporrat mig till mycket träning och många långa resor. Men så kom hösten 2007. Jag gjorde mitt livs bästa tävling och placerade mig 5:a på Världscupen i Estland. Några veckor senare åkte vi till Finland där jag fick möta VM 5:an i min viktklass och lyckades vinna över henne och tog mig därmed till final. Nu började min dröm om VM sakta men säkert övergå från dröm till målsättning. Efter hösten 2007 blev jag etablerad i landslaget och har fått åka på många tävlingar och läger. I våras nådde jag min målsättning om att få åka till VM halvvägs då jag fick åka på mitt första stora senior mästerskap, EM. Visserligen hade jag varit med på två junior EM tidigare men det här var speciellt.

EM gick inte riktigt som jag hoppats på men träningarna och veckorna rullade på. Vi hade en tävling kvar innan uttagningen till VM och det var viktigt för mig att visa framfötterna på den. Lyckligtvis lyckades jag hitta formen någorlunda till denna tävling i Grekland efter en längre tids magsjuka. Jag gjorde ett par bra matcher och placerade mig 2:a efter den duktiga holländskan Dani Libosan.

Efter en träning i Japan i somras kallade vår landslagstränare Robert Eriksson på oss. Han sa att han var nöjd efter vårens tävlingar och läger och att han nu tagit ut VM truppen. Känslan var överväldigande när han sa att jag blivit uttagen. Jag skulle verkligen få åka till ett VM!

Äntligen på väg till Rotterdam

Efter en lång intensiv sommar av förberedelser inför VM med bland annat två veckors uppbyggnadsläger på höghöjd i Spanien, tre veckor sparringläger i Japan följt av tävling och träningsläger i Tyskland samt en sista veckas träningsläger i Borås så var det nu äntligen dags att åka till VM i Rotterdam. Jag kände mig väl förberedd både judomässigt, psykiskt och fysiskt. Fystesterna vi hade under lägret i Borås gick riktigt bra då jag förbättrat mig på samtliga tester och motivationen var på topp.

Äntligen på väg!

Det pirrade i magen då Martin körde mig till Kastrup. Det kändes i hela kroppen att jag var på väg till något speciellt. Resan gick bra och för en gångs skull fick jag min väska precis som jag skulle. Olle och Robert var redan på plats då jag kom till hotellet i Rotterdam. Robert mötte upp mig och visade mig till rummet som jag och Olle skulle ha. Där efter kontrollerade jag min vikt och sen gick vi för att handla lite. Jag var helt slut efter spänningarna jag haft i kroppen och somnade fort den kvällen.

Tisdagen den 25/8

Vid 08:30 tog vi bussen till tävlingsarenan för att lämna in mina dräkter så att dem skulle kunna sy på lapparna på ryggen inför tävlingsdagen. Området vid tävlingsarenan var mycket stort så vi gick en runda för att se var uppvärmningsmattorna låg i förhållande till tävlingshallen. Det fanns tre riktigt stora uppvärmningsmattor. Skönt att slippa trängas! Efter att vi sett uppvärmningsområdet gick vi in och satte oss på läktaren inne i tävlingshallen.

Alla foton : Johan Smedberg

Dem lade ner ett fantastiskt arbete och engagemang på att få allting perfekt med ljus, ljud, musik mm. Mattorna hade dem höjt upp ca 1 meter från golvet, coolt! Hela arrangemanget var verkligen fantastiskt!

Lite senare på dagen tog vi bussen in till de centralare delarna av Rotterdam för att titta lite i affärer mm. Mest för att få dagen att gå och för att kunna släppa fokus på tävlingen några timmar. Det var en trevlig rundvandring. Väl hemma igen tog jag på mina löparskor och begav mig ut i löpspåret. Inte för att jag var tvungen att gå ner i vikt utan mest för att få lite lugn och ro i kroppen och för att få nervositeten att släppa något. Efter lite middag och en dusch kom Robban tillbaka från lottningen. Jag hade lottats att få gå mot före detta EM mästaren och VM medaljören Sabrina Filzmoser från Österrike. Sabrinas judo passar mig inte speciellt bra då hon är betydligt längre än mig vilket gör att jag har svårt för att få mitt grepp i nacken och för att hålla mig upprätt då jag kör mot henne.



Vid de tillfälle då jag fick reda på lottningen lovade jag mig själv att jag skulle gå in och sträva efter att göra mitt livs bästa match och att ta vara på tillfället ”Allt och vinna, inget att förlora” Jag hade kastat Sabrina tidigare och kunde definitivt göra det igen!

Onsdagen den 26/8 – Tävlingsdag för Olle

Idag börjar allvaret. Trots att det var Olle som skulle tävla kände jag mig nervös. Det var bra för mig att få köra lite uppvärmning redan dagen innan jag själv skulle tävla då mycket av min nervositet försvann.

Olle vann stabilt sin första match mot en kille från Kirgistan. Riktigt kul för honom! I match 2 väntade en duktig ryss som tyvärr kastade Olle i dem inledande sekunderna på ippon. Synd då Olle inte riktigt fick chansen att komma in i matchen.

Resten av dagen spenderade vi i tävlingshallen. Muffa hade kommit tillsammans med Lugigänget för att titta på VM och Martin, mina föräldrar, min mormor och morfar, Paul, Fredrik och Frida samt Tomas var på väg till Rotterdam nu för att se min VM debut i morgon. Lite senare på dagen begav sig även familjen Lundgren, familjen Smedberg och familjen Blixt mot Rotterdam och VM. Otroligt kul att så många var på väg hit!

Innan jag somnade den natten gick jag igenom min match ett par gånger i huvudet. Jag brukar göra så och det brukar kännas bra. Jag somnade gott och sov hela natten.

Torsdagen den 27/8 – VM debut!

Invägningen gick snabbt och enkelt för en gångs skull. Inte var det kö till frukosten i heller, vilket gjorde att allt gick mycket smidigt till. Jag hade packat mina saker kvällen innan vilket gjorde att jag kunde vila mig en kvart efter frukosten innan vi tog tävlingsbussen bort till arenan. Mitt hjärta slog hårt hela vägen.

Jag skulle gå match 22 på matta 2. Detta innebär att det är ungefär 1 ½ timme från de att den första matchen börjar fram till min match. Vi gick upp och satte oss på läktaren som var för oss tävlande och våra coacher. Efter en stund fick jag syn på vårt fantastiska Staffanstorp gäng på läktaren tvärs mot oss. Alla var klädda i Sveriges färger och en del hade målat den svenska flaggan i ansiktet. COOOOLT! Jag gick upp på läktaren för att säga hej till detta otroliga gäng om möttes av skrik och busvisslingar. Kul!!!



Uppvärmningen flöt på mycket bra. Muffa ställde upp som uke vilket hjälpte mig otroligt mycket. Löpning, lite smidighet, uchi komi, grepp och tillsist lite kast. Allt kändes mycket bra och blandnigen mellan lagom mycket adrenalin och nervositet kändes bra i kroppen. Robban och jag gick igenom taktiken inför matchen och han påminde mig om att jag var väl förberedd inför uppgiften. Nu var det bara att tuta och köra!

När det var två matcher kvar till min match skulle börja fick jag och Robban gå in i tävlingshallen och ställa oss på ett speciellt ställe som var till för alla tävlande och dess coacher. Jag såg till att röra på mig hela tiden för att inte stelna till och jag kände mig i bra form. Min egen Staffanstorp/Sverige publik hördes hela tiden vilket gav mig en extra knuff i ryggen. Mitt självförtroende var på topp.



Hajime! Matchen började. (I skrivande stund har jag inte sett och haft möjlighet att analysera matchen än utan skriver som jag upplevde den)
Jag mins att jag tänkte att jag hade allt och vinna, inget att förlora. Jag lovade mig själv att gå in och ge mitt yttersta och köra helt respektlös. Detta tyckte jag att jag lyckades mycket bra med. De första två minuterna i matchen tycker jag själv att det var jag som ägde. Jag vann greppningen och fick mitt vänstergrepp i nacken/ryggen och hade ett par bra attacker. Bland annat så kastade jag wazari på en uchi mata precis utanför mattkanten och hade ett par andra bra kastförsök. Men så blir jag varnad för att ha råkat greppa i Filzmosers byxor, vilket i och för sig inte är avgörande eftersom det inte gav henne några poäng. Matchen fortsätter i ett högt tempo och i ett kastförsök blir jag kontrad på yoko. Jag fortsätter att jaga och efter en kort stund får Filzmoser en varning för grepp i byxan. I detta läge av matchen har vi alltså vars en varning och hon leder på 1 yoko. Jag fortsätter kämpa och hålla mig till taktiken, men tiden rinner ut och jag får se mig besegrad.

Känslorna efter en sådan här match är svåra att beskriva. Jag gjorde en riktigt bra match och gav allt jag hade i 5 min. Jag lyckades fokusera helt rätt och gick in och körde helt respektlöst. Men ändå förlorade jag…. En liten tröst att motståndet var bra. Att förlora över en EM mästare och VM medaljör är inget att skämmas över. Men jag ville så gärna vinna!!! Jag lovade mig själv att bära huvudet högt efter matchen, jag har utvecklats mycket under sommaren och de kände jag trotts förlust att jag fick ut på mattan idag. Jag gav allt och presterade bra judo, mer kan jag inte göra. Att både Martin och Robban tyckte att jag gjorde en bra match underlättar lite. Nu är det bara till att se framåt och ta nya tag!

På kvällen efter tävlingen åkte jag, Robban och Olle för att äta middag på en restaurang med vårt fantastiska Staffanstorp/Sverige gäng. En god och trevlig middag blev det med mycket humor och glada skratt.

Det har varit en fantastisk dag på alla sätt och vis. Så otroligt kul att jag äntligen har fått göra VM debut! Trotts förlust är jag rätt så nöjd. Jag gav allt och presterade bra judo. Det kan i vissa stunder kännas som att en hel sommar av förberedelser runnit ut i sanden. Men innerst inne vet jag att det inte är sanningen. Var enda minut ute i löpspåret, i gymmet och på judomattan har gett mig så oerhört mycket kunskaper som jag kommer till att ha nytta av i resten av mitt liv.

Det är extra kul att så många kom för att heja fram mig och fick vara med om mitt första VM. VM som från början var en dröm och som med åren blev ett mål är nu ett minne för livet. Det var fantastiskt att ha ert stöd i ryggen när jag gick upp på mattan. Fantastiskt att höra och se er alla på läktaren. Ett stort tack!

Ett stort tack även till Robban som hjälpt mig mycket med min träning under sommaren. Men framförallt ett stort tack till min familj som alltid stöttat mig på bästa sätt och till Martin. Tack för alla timmar du stått nere på mattan och tränat med mig, tidiga morgnar som sena kvällar, vardagar som helgdagar. Tack för att du alltid ställer upp oavsett vad det gäller och för att du förstår hur viktigt det här är för mig. Du är bäst!

Staffanstorp/Sverige klacken bestod av:
Martin Jönsson
Paul Jönsson
Fredrik Andréason
Frida Wessberg
Susanne Andréason
Göran Andréason
Norbert Schaub
Christina Schaub
Tomas Månsson
Anton Smedberg
Amanda Smedberg
Viktor Smedberg
Rita Smedberg
Johan Smedberg
Jonas Lundgren
Johanna Lundgren
David Lundgren
Kevin Blixt
Tore Blixt

En och en är vi bra, men tillsammans är vi bäst

Jennie