I skrivande stund sitter jag på mitt rum i Tokai och väntar på att Martin ska komma in på msn. Har just fyllt i mitt sista träningspass i träningsdagboken och kommer lite snabbt fram till att vi tränat ca 2985 minuter här. Vi har just haft vår sista träning och planeringen inför hemresan börjar arta sig.
Japan är ett fantastiskt land med fantastiska människor. Hierarkin är väldigt påtaglig här samt att respekten för de äldre och mer lärda är total. Detta ser man inte minst på träningarna då de äldre och de högst graderade alltid står högst i rang. Alla smidighetsövningar mm görs på led och då har man sin plats i ledet efter vilken rang man har i gruppen. Som invandrare eller ”gäst” får man inte sitta eller stå på samma led som japanerna, utan får göra ett eget led bakom eller sidan om dem.

Träningen består till en stor del av Randori och Uchikomi (Ingångsträning) och varar vanligen i mellan två och en halv till tre timmar. Oftast ingår mjukhetsträning, stretch, styrkeövningar över mattan, löpning och uchikomi (ingångsträning) i olika former i uppvärmningen och därefter börjar randoriträningen. Tio randoribyten stående gånger sex minuter är en klassiker att börja träningen med efter uppvärmningen. Där efter är det ofta line. (Man kör randori i 40 min också får man nya motståndare var 5:e min). Ofta avslutas träningen med fem till tio newasa byten. De två första träningarna var jag (vi) helt slut efter träningen. Den varma och fuktiga luften gjorde att det blev mycket jobbigare klimat att träna i än hemma i Sverige. Dessutom har man inte mer än några sekunder på sig att byta träningspartner mellan randori bytena vilket gör att träningen blir mycket intensivare och får mycket högre kvalitet än hemma i Sverige. Förvånansvärt är dock att man vänjer sig vid förändringarna väldigt fort. Efter bara någon träning var jag inne i deras tempo och orkade med träningarna på ett mycket bra sätt. Något jag förundras väldigt mycket över är japanernas otroliga sätt att ta hand om varandra på. Deras sammanhållning verkar vara otroligt bra på alla sa sätt och vis. Förmodligen beror det på att dem spenderar väldigt mycket tid tillsammans. Eftersom att träningen är lång och stretchingen efter träningen är obligatorisk samtalar dem en hel del under träningen. Dem verkar vara mycket måna om varandra. Något som förvånade mig i början var deras sätt att lägga upp träningen på då tränaren använde sig av de tränande väldigt mycket under träningen. Dem fick hjälpa till med många moment under tex uppvärmningen, stretchingen, ställa in tiden för randorin och newasan, samt dela ut bälten under träningen. (Dem som stod på line fick ha sitt eget bälte + ett rött bälte på sig för att alla ska se vem dem ska gå på)

Tsukuba

Under den första veckan i Japan bodde och tränade vi på Tsukuba University. Här fanns det många olika idrotter, så som fotboll, handboll, simning, tennis, friidrott mm. Universitetet verkade väldigt professionellt. Här fick tjejer och killar träna judo tillsammans förutom på onsdagar då vi tränade på olika tider. Dojon vi tränade i var stor och fin. Mattorna var betydligt hårdare än vad vi är vana vid i Staffanstorp men det kompenserades med en oerhört bra svikt i golvet. Man tränade alltid med fönstren öppet vilket gjorde att det blev mycket varmt i dojon, dock blev det inte sa fuktigt. Vårt träningsupplägg såg ut på det viset att vi tränade styrketräning eller löpning på morgonen och judo på eftermiddagen/kvällen. Mellan 4-5 timmars stenhård träning om dagen, vilket gjorde att man inte orkade så mycket mer än att träna, äta och sova. De dagarna vi kände att vi hade lite mer kraft tog vi bussen in till Tsukubas centrum och gick och tittade lite i affärer. Här hade dem bland annat en fin Adidas affär. Internet Caféet var ett av ställena vi besökte ofta. Detta var definitivt det biligaste sättet för mig att kunna kontakta Martin och mina föräldrar, Fredrik och Frida samt mor och far föräldrar.

Tokyo

Vi besökte Tokyo två gånger under resans gång. Första gången åkte vi till ett ställe med 1000 tals elektronikaffärer, och till Kodokan. Att besöka Kodokan var verkligen en upplevelse men stämde inte alls in på hur jag hade föreställt mig det. Kodokan ligger i ett höghus och inte alls som jag trodde i en hyddliknande dojo, hihi. Dojon var inte alls något specifikt. Men som sagt, en stor upplevelse ändå. Här fotograferade vi Jigaro Kano, judons grundare och köpte lite prylar i shoppen. Efter vår rundvandring här var alla hungriga och vi gick in på nöjesparken precis in till Kodokan. Här fanns en berg och dal bana. Jag har aldrig sett något i dess like! Ett par av oss var modiga nog att prova denna attraktion. Själv följde jag med Alexander Lundqvist och Robban för att äta Japanskbuffé. Riktigt gott! Efterrätten var bäst då den bestod av roliga frukter, en chokladfontän samt glass och olika sorters topping och kex mm. Nice! När vi var mätta och belåtna begav vi oss till Mizuno store. Vilken affär! Otroligt vad många fina kläder där fanns! Här införskaffade jag mig ett par shorts och en piké tröja till Martin. Efter vårt besök i affären tog vi en fika på ett café i närheten innan det var dags att åka hem. Den andra helgen här i Japan åkte vi in till Hara juko. Hara juko är ett ställe i Tokyo med fullt av klädesaffärer. Dessa affärer riktade sig främst åt tonåringar med riktigt, riktigt mycket folk. Själv orkade jag inte med så mycket människor och drog mig ur folkmassan tillsammans med Alex och gick längst de lite större gatorna för att hitta en affär där man kunde köpa en adapter. Då vi åter samlats var alla hungriga och vi besökte en riktig sushi restaurang. En rolig upplevelse! Det fungerar på det sättet att det går ett rullband med olika små rätter förbi borden där alla sitter. Sen är det upp till var och en att plocka vad man vill ha. Beroende på vad för färg talriken har som rätten ligger på kostar det olika mycket. Man ska alltså spara sina tallrikar och utifrån dem räkna ut hur mycket man ska betala innan man går.

Tokai

Under våra sista 14 dagar i Japan bodde vi på ett nytt ställe och tränade på Tokai University. Standarden på boendet och tillgång till affärer mm var sämre där då vi bodde uppe i bergen. Dock var träningsmöjligheterna snäppet bättre för oss tjejer då vi hade fler att träna med. På Tokai tränar tjejerna nere i källaren och killarna tränar på ovanvåningen i en jättestor och fin dojo. Här gjorde man stor skillnad mellan killar och tjejer då vi inte fick träna alls tillsammans. På tisdagar och torsdagar delade vi den stora fina dojon med killarna. Då körde vi line hela träningarna. Dvs att vi fick köra randori i 40 min och var 5:e min kom en ny sparringpartner upp för att köra med oss. Att träna på detta sätt är lite speciellt. Har man otur går många som är tyngre än en själv på en och är man då dessutom jättetrött får man stryk som bara den. Jobbigt! Men oerhört givande! Här på Tokai var reglerna under träningen mycket hårdare än på Tsukuba. En av skillnaderna var att dem judokas som kör vänster endast får ha blå dräkt på tisdagar och lördag. Jag kör vänster så jag fick träna väldigt mycket i min vita dräkt vilket ställde till det lite då jag bara hade en vit dräkt med mig. Med 95-98% luftfuktighet och tre timmars träning är dräkten riktigt blöt efteråt och det tar mer än 24 timmar för den att torka. Att vara hemifrån så lång här lång tid i ett land som är så olikt vårt är lite speciellt. Sådana saker som man är van vid och tar för givet är inte alltid de samma som hemma. Jag tänker främst på de matvanor och sömnvanor som man har. I ett land som Japan är maten väldigt olik den svenska men fantastiskt god. Dock är det svårt att få i sig så mycket mat som krävs när man tränar så mycket som vi har gjort. Sömnrutinerna ställer även dem till lite problem. Den första natten sov jag 12 timmar i streck! Under hela vistelsen i Japan sov jag som bäst på dagen då vi inte kunde hålla ögonen öppna medens vi vaknade då och då på nätterna för att vi inte var trötta. Sådana här saker påverkar givetvis träningen om man inte planerar sin dag in i minsta detalj. Träna, äta och sova är ungefär vad man hinner och orkar med på en dag. Givetvis får man inte lov att glömma att ha roligt också!

Avslutningsvis vill jag säga att denna resa till Japan har gett mig oerhört mycket. Framförallt när det gäller träningsbiten men även på många andra sätt och vis. Får ni någon gång chansen att åka till Japan och träna judo så ta den! Det går inte att jämföra med något annat ställe jag varit på här i Europa. Judostilen känns mycket ”renare” och jag upplevde den som mer teknisk och mindre fysisk än den Europeiska. Dock tror jag inte att den generellt sätt är mer framgångsrik i tävlingssammanhang.

Att få möjlighet att möta och uppleva olika traditioner och stilar inom judon är fantastiskt spännande! Tror även att det är en viktig del och att det är en bra grund att stå på om man själv vill lyckas internationellt. Olika länder kör judo på olika sätt och om man själv vill beredda sitt register är det viktigt att träna, tävla, se och uppleva den internationella judon.

En och en är vi bra, men tillsammans är vi BÄST!

Jennie Andréason