|
| |
| Träning |
 |
| Tävlingar | |
| Om klubben | |
| Avgifter | |
| Kontakta oss | |
| Judon | |
| Länkar | |
| För medlemmar | |
| För tränarkåren | |
| För styrelsen | |
| Sponsor | |
| Antidoping | |
Super World Cup i Paris
(Även kallad Paristurneringen)
Vet inte riktigt var jag ska börja. Är fortfarande lyrisk när jag tänker tillbaka på allt jag fått uppleva under Super world cup och världscups lägret dagarna efter denna fantastiska tävling. På tävlingen som gick den 9 och 10 februari var det över 600 deltagare från totaltsätt 66 olika nationer från hela världen. På mattan fick vi se allt ifrån svenska mästare till EM, VM och Olympiska mästare. Nationer som Japan, Kina, Korea, USA, Brasilien mfl var på plats med stora delar av sina OS-lag och judokas jag bara hade kunnat drömma om att få möjlighet att möta och träna tillsammans med var på plats.
Tävlingsdag
Invägningen gick för en gångs skull väldigt lugnt till. Ingen tjaffs och förhållandevis lite knuffande och bucklande vid vågen. I vanliga fall börjar tävlingen redan vid just invägningen då det gäller att vinna kampen om att få gå upp på vågen så fort som möjligt och det är inte ovanligt att folk blir uppretade på varandra redan där. Vid invägningen fick vi våra protokoll. I min viktklass som är - 57 Kg var vi 33 st. Jag hade lottats att gå första matchen mot ryskan Gromova som kom tvåa på världscupen i Estland då jag placerade mig 5:a. Ingen lätt match men å andra sidan finns det oftast inga lätta matcher i de här sammanhangen.
Väl på plats i uppvärmningshallen började jag och Zhou från Lugi att värma upp. Uppvärmningen blev runt 50 min lång och allt kändes mycket bra för min del. Visst spökade tävlingsnerverna men det hör ju liksom till. För att inte bygga på min nervositet beslöt jag mig för att inte gå förbi den stora tävlingshallen som Robban vår landslagstränare sa var större än globen i Stockholm. Men så helt plötsligt kom jublet. Decosse från Frankrike som tävlar i -63 Kg och som är EM-mästare var på väg upp på en av de 5 matcherna. De 12 000 som satt på läktaren skrek, jublade, visslade och tjoade så att jag trodde taket skulle lyfta. Min mage drog ihop sig. Oj! Vad det ända jag kunde tänka, judo i Frankrike är verkligen STORT!
När det var 20 min kvar till min match blev jag tillsagd att gå och ställa mig i "tävlar gången" med min coach (Robban) och vår sjukgymnast Peter. Nu kunde jag inte längre bara höra den fantastiska publiken, nu kunde jag se den också! Oj, oj, oj det var så häftigt! Vilken upplevelse! Just när jag stod där och hoppade tittade jag upp mot taket. Där flög en duva. Tv-producenterna hade full show med att försöka filma den, jag tänkte att duvan på något sätt kanske kunde ge mig lite tur. Men ack så fel jag hade…
Matchen började jämt och från min sida sätt kändes det väldigt tight. Det är svårt att analysera sina egna matcher för oftast stämmer inte matchbilden man själv har överrens med den bild man får av matchen när man själv ser den på tv sen men det kändes som att ryskan var lite defensiv och min känsla på mattan var positiv. Men så helt plötsligt går hon in på årets uchi mata eller o goshi, det gick så fort att jag inte riktigt han känna vad hon kastade mig på men ippon blev det. Besvikelsen var förstås oerhört stor från min sida… Just nu känns det som att jag har lite stolpe ut. Var det beror på vet jag inte riktigt, judomässigt och fysiskt känner jag mig i bra form bortsett från att jag var sjuk veckan innan den föra världscupen. Tyvärr får jag inte riktigt ut mina 100% på tävlingsmattan, varför vet jag som sagt inte men jag tror att en stor del bottnar i att jag blir så fruktansvärt nervös.
Nya tag på super world cup i Hamburg!
Finalpasset
Att sitta på läktaren och njuta av all underbar judo med en sådan duktig publik gör att man ryser av välbehag. Håren på armarna reser sig och glädjen hos det franska folket och deras engagemang då fransyskorna och fransmännen vinner sina medaljmatcher kan göra vem som helst rörd. När jag satt där på läktaren i en atmosfär som jag aldrig upplevt tidigare önskade jag över allt annat att framför allt Martin, men även att alla barn jag tränar en gång får uppleva det jag varit med om här. Bättre finns inte. Inte vad jag vet och fått erfara idag i alla fall… (För att förbereda alla inför Paris turneringen 2009 kan jag tala om att biljetterna in till judoarenan kostar 40 Euro styck (0=)
Världscup läger den 11-14/2-08
Kvar på lägret efter tävlingen stannade de flesta nationer.
Vi fick byta hotell efter tävlingen och vårt nya "hem"
kan jämföras lite med känslan av att bo i husvagn. För
att se det från en positiv sida så ger toalettbesöken
mig en sentimental känsla av hur det var att bo i husvagn på
sommaren med mamma, pappa och "brossan" Fredrik då man
blev kissignödig om nätterna. Trångt och jävligt
men ändå lite mysigt på något sätt.
Träningarna i sig var precis som vanligt fast med fler deltagande
nationer än vad jag är van vid. 1 ½ till 2 timmar randori
två gånger om dagen. Blod svett och tårar från
många håll och kanter. Tejprullarna och is påsar går
åt till höger och vänster . Själv klarade jag mig
riktigt bra. Bara en stukad lillfinger och fick många bra byten
med mig hem i ryggsäcken. Fick möjlighet att träna med
den olympiska mästaren Yvone Bönish i min viktklass, så
underbart kul! Bäst av allt känns det efter träningen när
man kryper ner i sängen och känna sig så trött som
man aldrig annars kan bli. Judo är kul även om det är tufft
och gör ont ibland men det finns aldrig något som slår
känslan av att komma hem till Martin och min familj, och inte minst
till Staffanstorps Judoklubb!
En och en är vi bra, men tillsammans är vi bäst!
Jennie Andréason
| SJK Bildarkiv | ||||||
| SJK Sponsorer:
 | ||||||
|
Samarbetspartner:
| ||||||
{högersida}
|
