I skrivande stund ligger jag på mitt rum på vårt hotell i Monreal. Vår resa här i Kanada är snart slut och jag ser fram emot vår andra och sista tävling innan vi åker hem.

Under vår vistelse här i Kanada har vi hunnit se en hel del. Vår allra första dag begav vi oss in till de centralare delarna av staden för lite sightsing. Här erbjöds det en massa affärer och restauranger av olika slag. Extra kul var det att vi fick möjligheten att träffa Bianca som är en vän till oss alla i landslaget. Bianca bor i Sverige periodvist då hon är tillsammans med vår före detta landslagsman Gabriel Bengtsson.

Efter en halvtimmes resa i tunnelbanan var vi åter på vårt hotell. Trött som bara den efter tidsomställningen gällde det nu att hålla sig vaken fram till vår första träning som skulle börja 19:30. Ingen lätt utmaning att brottas med men jag lyckades hålla mig vaken. Träningen som var på de mest populära och bästa stället i Montreal var rätt så lugn denna dag. De flesta skulle tävla två dagar senare så för oss och dem handlade det mest om att gå ner i vikt inför den kommande tävlingen. Mycket newasa och lite randori sen bar det av mot hotellet igen. God natt!

Fredagen den 3/10

Både jag och Hannah vaknade tidigt. Vi startade upp våra datorer också pratade vi lite på msn med våra nära och kära. Vid 10 tiden bar det av till tunnelbanan med resten av landslaget för en tripp till den gamla OSbyn där vi både ska träna och tävla. Träningen denna dag handlade precis som tidigare om att komma in i dygnsrytmen så bra som möjligt inför morgondagens tävling och att gå ner i vikt. Dunkgömme, smidighet, lite fys och grepp sen var träningen över för idag. Nu blir det en låååång väntan mot invägningen och tävlingen i morgonbitti.

Innan jag packade min väska den kvällen handlade vi mat till tävlingen. Banan, juice, chokladmjölk, bröd och energidryck var det viktigaste på listan. När vi kom tillbaka blev det lite prat på msn med Martin, vilket alltid gör mig glad och extra taggad! Där efter hade vi möte med Robert (vår landslagstränare) och fick reda på all viktig information angående tävlingen i morgon. God natt!
Tävling - Rendez Vous (Canada cup) lördagen den 4/10

Rendez Vous som denna tävling heter är Kanadas största tävling. I år deltog det bland annat länder som Brasilien, Mexico, Costa Rika, Frankrike, Ukraina, USA och Kanada mfl.

Denna tävling kände jag mig extra nervös inför. Delvis för att jag varit skadad och inte riktigt vet vad jag står i förhållande till min egen kapacitet och delvis för att en medalj hade betytt oerhört mycket för mig just nu då jag har tränat hårt för att komma i så bra form som möjligt efter min ben och fotskada.
Min första match lottades jag att få möta Marcias Från USA. Marcias gick i viktklassen - 63 kg tidigare så därför hade jag ingen större koll på hur pass duktig hon var. Efter ett fotsvep som resulterade i en yoko och efter att ha gjort Marcias passiv så att hon fått två varningar vann jag den första matchen på ett stabilt sätt. Skönt!

Min andra match fick jag möta Stephanie Trembley från de kanadensiska landslaget. En tuff match då det kändes som vi båda var ungefär lika starka och då både jag och hon gick vänster. Matchen gick till golden score. (Första poängen vinner) Jag bestämde mig för att aldrig ge upp vilket resulterade i att jag efter många om och men lyckades växla från vänster nackgrepp till att gå in på en höger seotoshi. Yoko! Och jag vann matchen! Trött men lycklig var det nu dags för semifinal.

I min tredje match (seminfinal) stod Delgado från det amerikanska landslaget för motståndet. Även denna match blev mycket tight och gick till golden score. Jag sa till mig själv att kämpa extra hårt nu. Att kämpa för Martins skull. Efter bara några sekunder går Delgado in på ett höftkast som jag kontrar på rullen. Ippon! Och jag är i final!

Innan finalen var jag nervös så att jag inte visste vart jag skulle bli av. Motståndet stod Melancon från Kanada för. En tjej som jag förlorat mot två gånger tidigare och som kom tvåa på världscupen i Birmingham för några veckor sen. Matchen började rätt så bra. Det kändes redan från början att jag skulle kunna vinna över den duktiga kanadensiskan. Men så ett, tu, tre blir jag kastad på en O uchi gari i en tight situation. Ippon…

Just efter finalmatchen var jag fruktansvärt arg och besviken. Mitt silver kändes som en stor förlust och jag såg hela dagen som ett stort nederlag. Nu i efterhand när jag fått lite distans till det hela så är jag mycket nöjd. Nöjd med min kämparinsats på mattan och nöjd med mitt silver i en sådan här stor tävling. Judo är kul!

Träningsläger den 6-9/10

Efter Renedez Vous var vi kvar på det efterföljande lägret. Vi bodde kvar på samma hotell som under tävlingen och tränade två gånger om dagen. På morgonen var det 90 min newasa och på kvällen 120 min randori. Det var inte lika mycket folk kvar på detta läger som de läger vi varit på under våren. I min viktklass var det inte speciellt många tjejer men i viktklassen - 63 kg var där flera stycken duktiga. Framförallt från Kanada men även från Brasilien och Frankrike. Precis som vanligt handlar dessa dagar under träningsläger i det stora hela av tre saker. Träna, äta och sova. Extra roligt var det denna gång då vi fick möjlighet att uppleva lite mer än "bara" tränings och tävlingshallen eftersom vi hade en och en halv dags vila mellan lägret och den sista tävlingen här i Kanada.

Utflykter

Normalt sätt brukar vi inte hinna med att se så mycket av landet/orten vi är i/på men denna gång han vi med en hel del. Vi åkte bland annat på en utflykt upp till bergen samt att vi fick en rundvisning i OSbyn. Kul att hinna med att se något mer än träningshallen.
Som många säkert redan vet så befinner sig Muffa från Lugi i Kanada fram till december för att studera franska. Muffa går inte i skolan alla dagar så vi han med att hitta på en hel del roliga saker. Bland annat så besökte vi badhuset i OSbyn, besökte shoppingcentret vid vårt hotell och åt en riktigt äcklig China buffé. De du Muffa, värre mat lär vi aldrig smaka igen.. (0:
Den sista kvällen blev vi hem bjudna till vår vän Bianca och hennes föräldrar på middag. Oj vad mycket god mat vi fick! Och så gott det var! Har inte ätit så mycket på länge.

Quebec Open, söndagen den 12/10

Denna tävling är Kanadas näst största tävling. Min viktklass var den största på tjejsidan och var ungefär lika stor som i Rendez Vous.

I min första match fick jag möta Monette från Kanada. En ganska enkel match där jag kastade yoko på en uchi mata och fullföljde ner i en kesa gatame innan halvminuten. Ippon till mig och fortsatt tävlande. I min andra match fick jag möta kanadensiskan Bijould som kom tvåa på Redez Vous 2007. Matchen började jämt med mycket greppning och varken hon eller jag kom till läge att kasta. Men efter ca 90 sek får jag mitt vänstra nackgrepp. Trotts att jag har ett bra grepp går Bijould in och försöker kasta uchi mata. Perfekt för mig som tar över och kastar henne på rullen. Ippon och dags för semifinal!

I semifinalen stod Hanna Martin från USA för motståndet. En mycket tuff och jämn match som svängde fram och tillbaka. Tyvärr drog jag inte längsta stråt då jag förlorar på en yoko mot två koka efter full tid. Tråkigt då jag själv tycker att jag borde vunnit denna match….

I min sista match för dagen (brons match) fick jag möta Trembley som jag slog i golden score helgen innan. Matchen börjar mycket bra då jag kastar ett solklart ippon, men som domarna av någon konstig anledning endast dömmer wasari på. Matchen fortsätter och då det endast är några sekunder kvar och Trembley jagar på för fullt går jag in och kastar ippon på en morote seonage. Bronset är mitt!

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med vår resa till Kanada. På 14 dagar genomförde vi två tävlingar och ett läger. Ganska intensivt men mycket lärorikt och roligt. Precis som vanligt har jag fått en del nya erfarenheter med mig hem som jag ska ta del av både när det gäller min egen judoträning men även som tränare.

Att ta två medaljer på två stora tävlingar på andra sidan jordklotet känns stort för mig. Jag hade många dagar utomlands på olika läger och tävlingar runt i världen under sommaren och vårterminen med landslaget och det känns oerhört bra när man ser att alla dessa timmar av slit ger nytta. Samtidigt vill Jag inte påstå att allt kändes perfekt under vår resa i Kanada. Mitt självförtroende har fått sig en törn under de 7 veckorna jag var borta under min skada och jag måste fortsätta jobba med min beslutsamhet då jag ska gå in och kasta samt försöka förbättra mitt självförtroende på mattan.

En och en är vi bra, men tillsammans är vi bäst!

Jennie Andréason