Träning
Tävlingar
Om klubben
Avgifter
Kontakta oss
Judon
Länkar
 
För medlemmar
För tränarkåren
För styrelsen
Sponsor
Antidoping
 
 

Cornelia med landslaget i Estland

Det hela började egentligen redan i februari då U17 SM ägde rum. När jag efter en hård tävling ”knipit hem” SM guldet fick landslaget upp ögonen för mig. Redan samma dag gick en av landslagstränarna fram till mig och började prata om Estland. Det skulle tydligen vara en tävling där i mitten av mars en månad senare, och Jacob (landslagstränaren) ville tydligen att lilla jag som knappt visste vad Estland var skulle dit. Efter att ha pratat med mina tränare Jennie, Micke och Martin var det bestämt, jag skulle få åka till Estniska Voru med landslaget!

Torsdag 13 mars:

Om jag inte minns fel så var det sju killar och fem tjejer som skulle med, fyra av dessa tjejer var skåningar som jag träffat på ofta. Jag träffade på de Kimmie och Cajsa från Enighet i Malmö. Vi steg på tåget som gick mot Stockholm och gjorde ett stopp i Lund där Mia väntade. Tyvärr skulle Mia inte tävla pga. en bruten arm. Sen var också Mia på plats och resan mot huvudstaden började. Under tågresan snackade vi, kollade på varandras mobiler och bytte skvaller tidningar med varandra.

När de fem timmarna på tåget gått och alla tävlande samlats drog vi oss mot båten. Alla som inte hade problem med sin vikt åt av buffe'n som serverades där. Efter den goda maten och efter att vi undersökt båten gick vi trötta till våra hytter och somnade.

Fredag 14 mars:

När vi vaknade upp befann vi oss i Estlands huvudstad, Tallin. Innan vi lämnade båten åt vi frukost tillsammans. Utanför färjan väntade en liten, ful och väldigt obekväm buss. Jag visste att den skulle ta oss till Voru där tävlingen var, vad jag däremot inte visste var att denna lilla stad låg på andra sidan av Estland nära ryska gränsen. Resan var därför lite längre än vad jag trott, men så kom vi äntligen fram till den ”inte så jätte vackra” byn och vårt hotell. Jag fick ett eget rum som inte heller var så jätte mysigt, men rätt mycket bättre än de andras. Vi åt mat på en av Vorus två restauranger där alla tjejer beställde kyckling. Maten smakade perfekt och när vi var klara gick vi tillbaka till hotellet. Lite senare på kvällen körde vi en lugn träning i den mycket fina sporthallen för att komma igång lite efter den långa resan.

Lördag 15 mars:

Jag vaknade av min mobilsignal efter en väldigt skön sömn. Jag packade ihop min judodräkt och gick ner till frukosten. Det serverades mackor och havregrynsgröt, låter kanske gott men det var det inte!

Efter att ha tvingat i mig den väldigt salta gröten gick vi alla iväg till tävlingen. Vi började nästan värma upp direkt efter invägningen och jag kände mig verkligen i form. Jag värmde upp med tjejen från Stockholm, Emma, och det gick riktigt bra. Lite senare började min viktklass och först upp var jag.

Tjejen jag mötte hette Zivile och var om jag minns rätt från Litauen. Hon såg ut att väga mycket mer än mig, men med mina 53,4 kg var det inte så konstigt eftersom jag gick i -57. Matchen började jämt men tillslut fick jag henne på ryggen och jag vann på högsta poäng.

Matchen efter var mot ännu en tjej från Litauen vid namn Greta. Hon var väldigt duktig och kastade mig på en koka eller yoko(kommer inte riktigt ihåg). Vi fortsatte köra och jag lyckades få in en ”o-soto-gari” och vann på ippon, därmed var jag i final.

Eftersom finalerna gick senare så fick jag vila, äta och låta tiden gå. Vidare i final var inte bara jag utan även Kimmie, Cajsa, Emma, Olle och Adam.

När finalerna närmade sig värmde jag upp med Emma igen och det gick minst lika bra denna gång. Tjejen jag skulle möta var Elizeth, hon jag mött båda finalerna i mina två SM tävlingar jag varit med om. Jag var väldigt laddad och allt gick som det skulle. Jag greppade snett över ryggen, krokade hennes ben och så blev det ippon.

Alla andra svenskar vann sina finaler och därmed blev vi bästa nation med 6 guld och två brons.

Söndag 16 mars:

Idag började träningslägret. Morgonpasset var riktigt bra med motståndare från diverse länder. Kul! Efter ett par newasa och ett antal randori byten var träningen slut och vi hade flera timmars vila till nästa pass.

Tyvärr var kvalitén på nästa träning inte alls lika bra, eftersom de flesta åkt hem, men även denna träning var lärorik och rolig.

Måndag 17 mars:

Den sista träningen kördes idag och var inte alls lika bra eftersom motståndet sjunkit ytterligare. Efter passet åt vi en god middag tillsammans, sedan väntade bara den långa resan hem.

Jag har lärt mig oerhört mycket under den här resan. Att resa utan mina kära tränare har känts konstigt men bra. Förutom en massa tekniker har jag också lärt mig hur det fungerar att resa med landslaget och utan min klubb. Det har varit sååå kul med nytt motstånd, alla nya man lärt känna och alla minnen.

Ett stort tack till alla som hjälpt mig på vägen och ett stort tack till landslaget. Jag hoppas att jag får fortsätta tävla för Sverige det är nästan det roligaste man kan vara med om, men det finns ju som sagt inget bättre än Staffanstorps judoklubb, mina tränare och alla mina klubbkamrater!

Cornelia Landin



SJK Bildarkiv
 

SJK Sponsorer:
 

Samarbetspartner: