Holstein Open 2006

Att tävla för Landslaget är alltid stort. Att ta på sig den blå och gula träningsoverallen känns alltid lika speciellt. Denna gång kändes det extra bra, som en bekräftelse på att alla timmar med rehabiliteringsträning de senaste nio månaderna äntligen har gjort resultat. Och framförallt att jag börjar komma igång bra både fysiskt och teknisktsätt igen.

Fredagen den 17/3 var det dags. Jag blev upphämtad med minibuss på Malmöcentral för att fortsätta resan mot Tyskland. Efter en lagom biltur och båtresa var vi framme. Invägningen ägde rum i sporthallen där vi skulle tävla och allt gick mycket smidigt till.

När alla var invägda åkte vi till vårt hotell. Jag delade rum med två mycket trevliga tjejer från judogymnasiet. När vi stuvat in alla våra saker i våra rum var det dags att äta. Vi kom överens om en grekisk restaurang vilket visade sig vara ett toppen val! Oj vad jag åt….

Innan jag somnade den kvällen kändes allt mycket bra. God mat i magen, och en strak längtan inför min kommande comeback dagen där på. Det ända som saknades var Martin och Mikael, det finns ingen som kan få en att känna sig så trygg inför en tävling som ens egna tränare.

Lördagen den 18/3
Jag vaknade redan klockan 05:30 och kunde inte somna om. Trotts att jag visste att jag inte skulle tävla fråns klockan 15:00 så var jag redan jätte nervös. Var jag verkligen redo? Jag började tvivla på mig själv. Sydcupen i Kristianstad kändes bra, men jag visste också att Sydcupen inte gick att jämföra med den tävling jag skulle ställa upp i idag.

Först ut på mattan var de Svenska herrarna. Totalsätt så kammade dem hem två brons till Sverige. Tävlingen hade många deltagare och med en del avbrott under förmiddagen så blev min viktklass nästan 4 timmar försenad.

Klockan 18:30 var det äntligen dags. Vi var 25 startande i viktklassen och först ut på mattan var jag mot den tyska Franziska Pufahl. Ingen drömlottning då Franziska är tysk U23 mästarrinna och EM 9:a men jag lovade mig själv att jag skulle ge henne en match, och det gjorde jag. Det blev en mycket jämn match då ingen av oss lyckats få något poäng då det var ca 2 min kvar. Strax där efter blev jag kastad på en yoko. Med minuten kvar höjde jag tempot i matchen för att försöka komma ifatt tyskan, och med 40 sek kvar kastade jag henne på wazari, tyvärr dömde domarna inte ens yoko på mitt kast och jag förlorade. En mycket tung förlust med tanke på att jag verkligen skulle ha vunnit matchen. Guldet var bort men nu hade jag 5 tuffa matcher framför mig för att kunna ta bronset. Eftersom vi var så många var man tvungen att vinna varje match för att gå vidare. För att göra en lång historia kort så vann jag resterande matcher på ippon och bronset var mitt! Allt kändes mycket bra och jag är jätte nöjd med min tävling.

Framförallt är jag väldigt lättad över att jag orkade hålla ett högt tempo alla matcher och att jag vann mina matcher på olika kast och tekniker. Nu är det bara att hoppas på att jag får hålla mig frisk och hel så att jag kan fortsätta träna som jag har gjort.

Söndagen den 19/3
Hemresa till Sverige igen. Det är alltid skönt att komma hem till sina nära och kära. Nu ska jag äta pizza och cheescake!

Jennie Andreason